Vitpixla eller inte, det är det som är frågan?

Som bloggare är man fri att sätta sin egen agenda, att sätta upp sina egna förhållningsregler.
Det finns vissa saker som jag försökt hålla mig till i så stor utsträckning som möjligt:
* Att inte skriva för personligt
* Att inte skriva om enskilda fall

Den andra punkten har hindrat mig från att skriva många texter.
För mig är ETT mord, eller EN våldtäkt inte värd en text, eftersom att den säger väldigt lite om helheten. Dom gånger som jag trots allt skrivit om enskilda händelser så har det i stort sett alltid handlat om hur händelsen har beskrivits i media.

Det kan vara allt från att ett dödsfall från en balkong avskrivs som olyckshändelse, till att en Jihadist-resa till Pakistan av tidningarna beskrivs som en semesterresa av några naiva tonåringar.

Det är bara när folk farit med osanning som jag valt att skriva ut namnen. Jag har kategoriskt valt att inte publicera bilder på våldtäktsmän, eller ”politiska motståndare”, den typen av polemik intresserar mig inte. Jag tycker tvärtom att det är ganska otäckt (både när det sker på vänsterbloggar och högerbloggar).

Ett annat ställningstagande gäller vitpixling. Var drar man gränsen? När är det berättigat att gå ut med en gärningsmans etnicitet?

Jag menar naturligtvis inte bokstavligt talat ”vitpixling” nu. Det är aldrig rätt att måla ansiktet vitt på fotografier som kvällstidningarna gör, men när är etniciteten av vikt?

För mig som inte skriver så mycket om enskilda fall är detta sällan ett problem, för kvällstidningarna är det dock ett superdilemma då man gärna gottar sig i detaljer, men inte gärna vill tillskriva etnicitet någon del av förklaringen. Valet man gör då är oftast att skriva spaltmeter när svenskar är gärningsmän… och notiser när gärningsmannen är utlänningar (jämför Hagamannen med våldtäktsmannen Babyface).

På dom invandringskritiska bloggarna (dit även denna blogg räknas) så finns det en vinkling åt andra hållet, både pga av hur det faktiskt ser ut i verkligheten, men även pga den agenda som man valt att ha (ingen av oss, varken till höger eller vänster är utan agenda).

Vad man däremot sällan hör, är debatten om i vilka fall som etnicitet har betydelse?
Bloggen Politiskt inkorrekt skrev för ett tag sedan om mediebevakningen av mannen som lurade försäkringskassan att han var rullstolsburen men sedan blev tagen på bar gärning då han hade setts dansa med en av kaninerna på Liseberg.

Det var naturligtvis en historia som i sig var jävligt lustig, men ännu lite roligare blev det när det visade sig att denne irakiske bidragsfuskare gång på gång, i tidningsillustrationer hade framställts som en etniskt svensk gubbe.

Jag tycker att den historien sätter ämnet lite på sin spets.
Var det relevant att mannen var irakier?
Visst, tidningarna borde inte ha ritat honom som etnisk svensk i sina teckningar, men hade hans etnicitet någon relevans i övrigt?
Hade det varit berättigat att skriva ut att han var etniskt SVENSK om så hade varit fallet?

Svaret där kan naturligtvis inte vara JA på den första frågan och NEJ på den andra, något så när konsekvent måste man faktiskt vara oavsett vilken agenda man har.

Om man i samtliga fall gjorde en etnisk kategorisering så skulle ju det visa på en grov överrepresentation bland vissa grupper. Men i enskilda fall så är det ganska irrelevant.

Det viktigaste enligt mig är att man inte undanhåller statistik (eller som i Sveriges fall, låter bli att sammanställa statistik om etnicitet och brottslighet, då denna kan komma att bekräfta fördomar som den styrande eliten inte känner sig bekväm med).

Men som sagt var. När en etnisk svensk skjuter ihjäl sin syster, är det då mindre relevant att skriva ut etniciteten än om syskonparet hade varit Irakiska kurder?

Kan man kategoriskt tillskriva det första mordet ett resultat av sinnessjukdom, och det andra ett resultat av någon slags hederskultur?

NEJ, inte i det enskilda fallen naturligtvis.
I det större perspektivet är det dock väldigt troligt att morden kan kategoriseras just på det sättet.