Där nere vet han att hans far inte kommer klampa in oannonserat.
Det är inte uttalat, men om hans far skulle gå ner där så upphör fader-sonrelationen. Där nere är dom inte varandras blod. Där nere är dom främlingar för varandra.
En käftsmäll, det är det minsta som det skulle resultera i. Tur då att båda är införstådda med reglerna, om vems territorium som tillhör vem.
Samtidigt så kan Ronald Jr inte fly från sina egna tankar i ensamheten.
Han borde göra något med sitt liv. Flytta ut, skaffa sig ett jobb, sluta med drogerna. Sluta med… Han vill slå bort tanken, men han kan inte. Dawn är hans tvillingskäl, den enda som verkligen vet vem han är. Den enda som verkligen vet hur det är. Hans syster. Det är fel. Det är inte så det ska vara. Dom kan inte låta bli det.
Klart att hans far skäms över att dela namn med en sådan odåga. Den förstfödde sonen till en framgångsrik företagare. Den stora italienska släkten.
Hans far är en stolt man, en man som vill visa hela världen den klassresa han genomgått.
Det stora huset. Den stora familjen. Allt hade varit perfekt i Ronald Seniors liv om det inte vore för han som låg där nere i källaren. Den där drönaren som äter upp allt det fina.
Junior-titeln borde inte ha spillts på ett knarkande low-life.
Klart det var pinsamt att ha en sådan misslyckad nolla i familjen.
Tankarna gnager, och värmen från pannan i källaren gör att Ronald Jr: s hjärna kokar.
Han blir tokig av tankarna som vägrar lämna honom. Och geväret! Det ligger där bredvid honom som ytterligare ett ok på hans axlar. Uppgiften som Dawn gav honom var ganska rättfram och enkel. Hon behövde aldrig säga det med ord, båda vet vem det är som måste bort. Hans tyranni kväver dom. Hela familjen har fått känna på faderns nävar efter en hård dag på jobbet.
Förra gången Ronald Jr stod med geväret över sin far så hade det klickat. När Ronald den äldre hade tittat i loppet efteråt så hade patronen ännu legat i!
Det var i sanning ett ingripande från gud! Herren hade varit honom nådig och besparat honom. Sedan den dagen dekorerades huset med Jesus-figuriner, och High hopes-skylten hade satts upp i övertygelse om bättring. Familjen var skyddad, eller, det fanns i alla fall hopp.
Dom senaste månaderna har dock utvecklingen snarare gått bakåt. Bråken har intensifierats mellan Ronald Sr och Ronald Jr. Dom andra i familjen har mot sin önskan blandats in i bråken, använts som brickor mot varandra. ”Hon sa”, och ”han sa”, ”pappa tycker” och ”mamma tycker”.
Ronald Sr jobbade långa skift för att klara uppehället. Familjen var stor och det var svårt att klara lånet för det stora kolonialhuset. Många var nätterna när Louise hade gråtit. Då och då fann hon sig stå vid källartrappan och titta ner i mörkret. Flera minuter kunde hon bli stående. Det var hennes eget blod som låg där nere.
Polisen hade lämnat av honom så många gånger vid dörren att det närmast var en vana.
Hoppet hade ersatts med en desperat misströstan.
Den här gången hade Ronald Jr sett till att ha gott om extrapatroner. Nu skulle han inte kunna misslyckas med sitt värv!
Joey Yeswit försöker fixera blicken i mörkret. Samtidigt är han rädd att han ska se något han inte vill, att någon dörr ska slås upp och avslöja något ännu värre än det han redan sett.
Dom är flera män i huset nu.
Dom hade suttit precis som kvällarna innan på Henry´s bar. Druckit sin öl, spelat sitt parti Dart när Ronald hade stormat in och deklarerat att han trodde att hans mor och far var döda.
Ännu är det inte riktigt klarlagt. Vad har hänt här egentligen?
Männen hade sprungit hela vägen i höstkylan till huset på Oceans avenue 112. Fyllt lungorna med kall luft.
Joey hade ringt polisen i Suffolk från hallen i huset. Han stod ännu kvar på samma plats nu minuten efter att han hade lagt på luren. Han vågade ärligt talat inte röra sig från sin plats. Dom andra männen hade berättat. Rapporterat.
Det fanns rum kvar att genomsöka.
Hur många var dom i familjen egentligen? Fyra? Sex? Varje rum som öppnades tycktes dölja ett nytt offer. Dom låg alla i sina sängar. På mage. Det är ju barn för guds skull! Vilket monster skulle vara kapabel att göra något sådant?
Trappan känns spöklik, allt försvinner i ett svart hål när Joey tittar upp mot övervåningen. Han påbörjar en ansats. Går några steg upp för trappan. Dom sametsklädda bräderna knarrar under hans fötter.
Familjeporträtten hänger där på väggen, tittar ner över honom, så levande. Han hindrar sig själv och går ner igen. Han vill inte veta.
I hallen står Ronald Jr med sänkt huvud. Joey känner inte Ronald till annat än utseende och tilltalsnamn. Han vet att han är en strulig kille. Han vet att han troligtvis är den enda i familjen som är vid liv.
Ronald DeFeo Jr och Ronald DeFeo Sr:
Allison DeFeo:
Dawn DeFeo:
John-Mattew DeFeo:
Louise DeFeo:
Marc DeFeo:
High hopes:
Ronald DeFeo:
No comments:
Post a Comment