Solskenshistorier och “Inget val” är ovanligt. Det är lite som att blanda vatten och olja, men när det gäller historien om William Kamkwamba från Malawi var jag tvungen att göra ett undantag.
Dom flesta väljer att lägga sig ner och dö i den situation som William befann sig. Han var fjorton år och hade precis tvingats hoppa av från skolan. Hans familj hade inte längre råd att betala den årliga skolavgiften på 80 dollar.
Hotet om svält hängde över honom och hans familj, torkan hade slagit hårt mot hela landet.
I denna situation söker sig den teknikintresserade tonåringen till det USA-finansierade biblioteket i byn. Han intresserar sig speciellt för en av böckerna som rör vindkraft. Han tänker att vind finns det ju gott om, den är gratis, den skulle man kunna utnyttja.
Ett problem är att boken är skriven på engelska. Han kan inte läsa engelska, men han förstår sig på instruktionen genom att titta på bilderna. Han förstår hur turbinerna är konstruerade, hur generatorn fungerar. Tre månader tar det, sedan har han sammanställt sitt första vindkraftverk av fjädrar från bläckpennor, cykelhjul, magneter och traktorfläktar.
Saturday, October 31, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Det är nyttigt att få ta del av sådana här livshistorier, man inser ju hur förbaskat bra och förspänt ens eget liv är. Tummen upp för den grabben helt klart.
ReplyDeleteDen här typen av historier sätter fingret på två saker: 1) Dom bästa insatserna mot fattigdom måste komma från det egna folket, på initativ från det egna folket.
ReplyDelete2) Pengar som västvärlden skänker måste riktas till projekt som går ut på att ta till vara på och utveckla den kunskap som finns i respektive land.
Man kan skicka tusentals fartyg med förnödenheter till Afrika, men om svälten återkommer år efter år så måste man faktiskt se hur man kan utveckla länderna när det gäller demokrati, utbildning, jordbruk etc, för att hindra svälten från att uppkomma i första hand. Om man skickar maskiner så måste man inte bara lära ut hur maskinerna fungerar, utan även hur man vårdar dom, hur man bygger dom, och hur man utvecklar nya.
Som det är nu så skeppar man över tonvis med förnödenheter. Man skickar över maskiner som används och sedan rostar bort.
Det bästa vore kanske att börja från början: att väcka intresset för hur man uppfinner, hur man producerar, hur man framställer. William säger att han när en dröm om att skapa ett eget företag för vindkraftverk. Tänk vad ett sådant projekt skulle ge? Ett Malawi drivet av Williams vindkraftverk: det kan bli något att ta till vara på för andra afrikanska länder. Det ger naturligtvis tusen gånger mer än om Sida hade åkt ner och smält upp vindkraftverk över folks huvuden.