Hade ni inte glappat hade vi inte behövt nämna nått

DN har valt att ta upp ämnet igen: dom apatiska flyktingbarnen.
Jag lämnade ämnet ganska öppet förra gången när jag skrev om det. Försökte vara diplomatiskt sansad och cool. Jag hoppades att debatten skulle utebli eftersom att den riskerar att blottlägga en sådan mänsklig ondska att ingen humanist kommer ha lust att ta i efterbörden ens med tång.

Men DN kunde naturligtvis inte låta bli, Gellert Tamas har ju en ny bok att promota gud bevars!

Resultatet kommer naturligtvis inte vänta på sig. Det blir som vanligt i dessa tider: Stenhårda debunkningarna från bloggsfären, kommentarer som spottas hårdare än pre writtens på ett Scribblejam.

Jag vägrar tro att Gellert Tamas är så naiv att han tror på sagorna om dom apatiska barnen.
Jag vägrar tro att någon människa är så naiv.

Det måste helt enkelt finnas ett vinstintresse som driver folk till att ljuga och förtiga på det sättet? Troligtvis lockar intäkter från bokförsäljning mer än sanningen?

För lögnen är verkligen inte rolig längre.
Den var aldrig rolig, men nu luktar det kadaver om hela anrättningen.
Dom "apatiska barnen" är lögn och förbannad dikt, det hoppas jag att ni inser?

Hur många bevis behövs egentligen?
Sjukdomar uppstår inte ur intet.

Dessa barn, främst det ÄLDSTA barnet i varje familj tycks drabbas av sjukdomen som på kommando.
Sjukdomen uppstod i en tid när det var svårt att få uppehållstillstånd i Sverige, försvann när det blev lättare, och kom sedan tillbaka nu när det är svårare igen.
Familjerna kommer i huvudsak från forna Jugoslavien och före detta Sovjetstater.
Nästan alla drabbade familjer är romer och uigurer, alternativt kommer från kulturer som påminner om dessa: alltså kulturer som bygger på ett utanförskap till samhället där en stark familjesammanhållning är ledord: kulturer där barnets bästa alltid är samma sak som familjens bästa.

För dom som fortfarande tror på myten att apatiska barn är mer än ett svenskt problem kan gärna en google-sökning göras: "apathetic children" ger 2 480 träffar på Google. ”apatiska barn” ger 30 800 träffar. Så var det med den geografiska spridningen...

I Norge försvann sjukdomen nästan omgående när barnen skrevs in på sjukhus för 24-timmarsbevakning. I Holland försvann sjukdomen när apati togs bort som giltigt asylskäl.

Vi har alltså att göra med en sjukdom som helt anpassar sig efter miljön, och där det av ren slump råkat bli just Sverige som drabbats av mer än 95 % av jordens samtliga fall.
Jag antar att det beror på att svenskar är särdeles rasistiska och hemska?
Vår flyktingpolitik måste vara synnerligen hård och inhuman? Visserligen bor inte våra flyktingar i tältläger på stränderna som i Grekland, Italien och Frankrike etc, men jag antar att det är den långa handläggningstiden som knäcker dessa människor.
JO MEN TJENA!

När jag skrev om detta förra gången så lät jag ge sken av att det faktiskt kan vara mer komplext, att det inte behöver vara svart eller vitt.
Vad jag egentligen menade var inte att det skulle kunna vara något annat än bluff, för bluff är det. Men däremot kan faktiskt apatin i vissa fall vara äkta. Den kan frammanas med ett starkt inkännande från den inbillat sjuke, eventuellt i kombination med självpåtagen näringsbrist.

Oavsett vilket så handlar det ändå om samma sak: press från föräldrar och anhöriga.
Att göra det rätta för familjens välbefinnade.
Att göra sin plikt som äldsta barn.

Jag vägrar tro att någon är så naiv att dom tror att ex-Jugoslaver skulle drabbas av detta på 2000-talet, när INGEN drabbades av detta under 90-talets stora flyktingvåg från samma region då det faktiskt pågick ett krig! På riktigt!

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/gellert-tamas-de-apatiska-om-makt-myter-och-manipulation-1.964506