Sunday, January 31, 2010

En historia utan minsta spår av cynism

I dag när jag tog bussen hem så var det två väktare som började samtala med busschauffören. Det var lite så där allmänt jobbprat om vädret och avåkning vid blixthalka etc. Chauffören berättade att denna tur, var den sista i hans yrkesliv. Han skulle åka med bussen till bussgaraget och där få sin sista avlösning.

Han var sjuttio år fyllda. Enligt Swebuss bestämmelser får man inte köra buss efter att man fyllt sjuttio. Han berättade att han hade haft det här jobbet sedan 1980.
Han var modest, hävdade att det fanns andra busschaufförer som hade jobbat många fler år än vad han själv gjort.

Den buss som han nu körde var hans absoluta favoritbuss genom alla tider. Han berättade att den hade varit vit från början och att inredningen hade bytts någon gång på 90-talet.

Dom två väktarna var genuint intresserade av hans berättelser, och imponerade över mannens långa karriär.

Själva var dom i 25-årsåldern och hade nog svårt att greppa det där med någon som haft ett och samma yrke i trettio år. I vått och torrt hade han kört sin buss, i solsken och polarkyla. Tidiga mornar. Sena nätter.

En ung kvinnas röst hördes över radion, hon förmedlade att det nog inte skulle finnas någon avlösare vid bussgaraget trots allt, mannen skulle tvingas jobba över några timmar. Hennes order löd ”finns det ingen ersättare där ute så gå in på kontoret och hämta upp nyckeln”. Mannen tog emot ordern utan att ifrågasätta. Han var van vid att tvingas jobba över, en sista gång skulle inte göra någon skillnad.

Den ena väktaren petade den andra väktaren på axeln och halvviskade fram ”jag tror att det där med den saknade avlösaren är en bluff, dom har säkert planerat en överraskningsfest”.

Japp, det tror jag också faktiskt! Jag hoppas det i alla fall.

3 comments:

  1. Jag hoppas det jag också :)

    Blev lite vemodig av det du skrev.. Minns när min papps gjorde sin sista dag som lastbilschaufför. Det var med stor sorg han lämnade in nycklarna, för det var liksom hans liv. Samma som det nog varit för denna man..Sen får vi hoppas att din busschaufför får lite längre pension än min papps..3 dagar bara ..

    ReplyDelete
  2. Det var tråkigt att höra Milla. För många är arbetet en väldigt stor del av ens identitet och man brukar ju säga att pension är den enskilt största orsaken till att folk dör.

    ReplyDelete
  3. Jag tror det jag också. Speciellt för de som är födda ett par decennier före oss. Vi som är yngre har så mycket annat som vi sysselsätter oss med utanför jobbet. Vi har fler identiter och är vana att byta jobb ofta.

    ReplyDelete