Saturday, March 28, 2009

Långa och hårda straff till vilken nytta?

Varje gång någon på jobbet börjar prata om aktuella brottsfall på fikarasten så börjar kraven på hårdare straff hagla. Folk vill inte bara att vi ska införa ”riktig livstid som i andra länder” eller dödsstraff, dom förespråkar även fysiska straff som att ”hänga upp dom asen med ballarna i ett träd” dom tycker att man ska ”våldta en våldtäktsman analt med en rostig sekatör”.
Problemet är att jag inte kan höra någon ironi i folks röster. Anledningen till att jag älskar det här landet har INGENTING med vårt kulturella arv att göra. Jag skulle inte påstå att vårt hedniska ursprung, eller vår monarki (samma sak) är mindre spännande än någon annan kulturs, det är bara det att jag upplever det som helt irrelevant för det liv jag lever här och nu.
Jag älskar Sverige därför att kvinnor och män (i det närmaste) är jämställda.
Jag älskar Sverige därför att vi har bra skyddssystem för dom som blir arbetslösa eller sjuka.
Jag älskar Sverige därför att vi har en bra sjukvård.
Jag älskar Sverige därför att vi tar emot flyktingar.
Jag älskar Sverige för att vi försöker rehabilitera våra sjuka snarare än att straffa dom efter någon gammal öga för öga-devis.
Jag älskar Sverige för att…
Näe, jag glömde ju det, allt det där jag listade har ju glidit oss ur händerna. Det är inget av det som stämmer längre.
Uppenbarligen är det hårda straff som gäller nu. Om någon har torterat en annan person genom att slå spik i deras knäskålar så ska även förövaren få spik inslagna i knäna.
Jag är innerligt trött på denna hämndmentalitet.
När jag läser artiklar om hur anhöriga till någon mördad uttalar sig om hur dom känner att rättvisa enbart kan skipas om mördaren själv dödas eller aldrig mer släpps fri så blir jag ärligt talat förbannad. Dom tankegångarna är lika bestialiska som dom tankarna som mördare har.
Mördare är sjuka i huvudet PUNKT
När/om dom är rehabiliterade så ska dom släppas PUNKT UTROPSTECKEN

No comments:

Post a Comment