Friday, October 9, 2009

Västvärldens Burka

Sapere aude -ha mod att göra bruk av ditt eget förstånd utan någon annans inverkan.

Vad håller kvar kvinnan på mattan i vårt moderna samhälle?
Frågan ställs av den (manlige) läraren till sina (kvinnliga) elever i TV-serien Glappet.
Svaret uteblir då självdiagnos är svårt, så han besvarar frågan själv: UTSEENDE.
Utseendet är svaret. Hetsen.
Att aldrig vara tillräcklig bra.
Det självklara i att kvinnor MÅSTE förbättra sitt yttre varje dag för att duga. Inför sig själva och inför omvärlden.
Brösten. Magen. Låren.
Celluliter. Håret som växer på benen och fittan.
Och sminket, glöm för allt i världen inte sminket!

Vad gör den pressen med en människa?
Vad händer när man har dom kraven på sig hela livet, från vaggan till graven?

Det påverkar naturligtvis ALLT.

Men ändå, det fanns hopp förr. Det fanns förväntningar på en revolution, och omkullkastning av slitna könsmallar.
Det fanns en tro på att saker kunde bli bättre. Att orättvisorna sakta skulle suddas ut.

I mångt och mycket är Christina Herrströms manus till Glappet ett feministiskt manifest.
En slags ursprunglig feministisk idé om vikten av att ta plats och kräva att få sin röst hörd.

Det handlar inte om den där kidnappade och våldtagna varianten av feminism som gett oss företeelser som ”bitchar” och kortkorta kjolar som INTE får ifrågasättas trots att dom framställer bärarna som prostituerade.
Korrektion: ingen prostituerad skulle få för sig att klä sig så utmanande som många av Stockholms kvinnor gör i dag, det skulle skrämma bort kunderna.

Är det okej att gråta en skvätt över den situationen utan att kallas gubbslem?

Klart att århundraden av sjuka ideal med snörda liv och gigantiska Hollywood-plastbröst har förvrängt perspektiven. Klart att det inte är kvar något av det ursprungliga eller genuina.

Men jag vill ändå inte sluta tro, det finns trots allt saker som är hoppfulla även i dag.

Men ändå, jag blir vemodig när jag tänker på hur mycket sämre det mesta har blivit bara sedan 1997. Nittiotalet innebar en Rennessans för upplystheten och diskbänksrealismen.
Minns ni omvälvningen?
Kanske var ni inte födda?
Eller valde ni kanske att blunda medan det skedde?

När kommer tiden då man ser igenom allt det där ytliga igen?
När kommer tiden då man ser till människors inre istället för den där spacklade lögnen?
När tar kvinnor samma plats som männen?
När bryter dom sig loss från sina bojor?

Jag vet att det är populärt just nu att spotta på det förgångna. Att slå ner på 68-vänsterns flumideal, men jag tänker inte sålla mig dit i detta fall.
Trots traumatiserande barnböcker där den skäggige pappan stoppade in ”kissen” i mammas ”murra”, så fanns det trots allt tankar som var bra, som är värda att lyfta fram i dag.

Alla har det inom sig: Alla har innerst inne mod att göra bruk av sitt eget förstånd utan någon annans inverkan.

Det gäller bara att våga.

Som Lufisto, hon vågar:

12 comments:

  1. Du gör det svårt för människor ibland, eftersom du så klockrent och rakt på sak lyfter fram saker i ljuset. Du får en att tänka till, och det jag gillar med ditt sätt är att du har ett annat sätt än vad som är brukligt. Kanske däeför man faktiskt tar det till sig?

    Det du skriver om nu stämmer till 100% skulle jag tro. Iaf så känner jag det så. Jag föddes som Kärringen Motvals, på både gott och ont. Jag har alltid (med vis modifikation) vägrat att anv mig av det yttre, jag vill iofs också ha silikonbröst och kunna sminka mig 10 år yngre..ha en kropp trimmad som få och så vidare.. Tyvärr inbillade jag mig när jag var orynkig och ung att mitt vägrande skulle leda nånstans, men ack så jag bedrog mig. Tyvärr ser världen ut som så att man får ett lättare (?) liv om man hakar på utseende-fixeringståget.

    Ska jag vara ärlig så tror jag det kommer att dröja väldigt länge innan vi tjejer/kvinnor vågar oss ut ur den bubblan. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst känner jag, men det ska vi inte utsätta någon för tror jag. Hur som helst..Huvudet på spiken..men tyvärr tror jag att det är så det kommer att förbli..till o med kanske förvärras. Men det finns som tur är ändå alltid kvinnor som trotsar och vågar..Män som vågar vara män och se bortom det plastiga..

    ReplyDelete
  2. Är ganska säker på att det också går att se bra ut och samtidigt ha normala trevliga förhållningssätt.
    För övrigt så är det väl inte bara kvinnor som döms ut på sitt yttre nuförtiden, är man ung och kille så ska man helst vara vältränad dessutom känns det som om saker som för några år sedan skulle anses som fjolligt mer och mer blir vanligt. Krämer och skit.

    ReplyDelete
  3. Anonymous: Den meterosexuella trenden kan trots sin populäritet inte göra kraven på män ens till närmelsevis lika stora.

    Milla: Jag håller med dig och lapar i mig av berönmmet. Jag skulle gärna läsa det du skulle skriva om ämnet, det är viktigt och intressant.

    ReplyDelete
  4. Jag ska göra dig till viljes, bara för att jag uppskattar din blogg så mycket :)

    Men..jag måste tänka lite så ha lite tålamod så återkommer jag.

    ReplyDelete
  5. Som du ju vet så vägrar jag att ens ta ordet feminism i min mun. Och det är pga. av att den feministiska kamp som förs idag är åt helsike snedvriden. Den lär inte ta oss framåt, snarare bakåt. Istället borde vi ägna oss åt att arbeta ännu hårdare för att höja jämställdsnivån, jobba på att lära tjejer och kvinnor att våga tro på sig själva. Arbeta för att se till att vi ska kunna välja om vi vill vara bull-mammor och vara hemma med våra dyrbaraste tillgångar eller göra karriär. Eller varför inte både och? Men..det viktigaste alla sk feminister borde ha som sitt främsta mål är att se till att få människor, av båda könen att inse vikten av personen inte det yttre. Just det du skrev om. För det är så idag att allting handlar om att passa in. Vi måste vara k*ta, glada och tacksamma och se ut som tjejerna på Playboy Manson gör när vi hivar iväg barnen till dagis kl 06.00 varje morgon. Fröken Anna ”bortgjorda” Ankan är ett typexempel på vilken värld vi lever i idag. Så ytligt att det inte är sant, har man inte silikoninlägg och botoxar sig på lunchen så är man ju totalt ute. Då ska man helst inte ens våga sig ut i det sociala livet.

    Våra söner har fått för sig att tjejer gillar att bli gruppvåldtagna och att avancerat sex är helt normalt när man är 14 och knappt kommit ur blöjan. För kommentaren från ”anonym” är korrekt, kraven på killar är också höga när det gäller utseende och hur dom ska bete sig. Allting handlar om att vi måste få till en attitydförändring. Vi måste stanna upp och tänka över vilken värld vi lever i, vilka ideal vi anser oss ha. Vi har glömt vad som är viktigt när det kommer till kritan.

    Såg ett program igår där en gammal man fick vädra sina åsikter lite grann. Hans hem blev sönderbombat av Hitlers galningar inte mindre än 5 ggr under kriget. Han log hela tiden och berättade om den tiden med humor. För han menade på att om man inte tar sorg med en syn som tillåter att man försöker hålla humöret uppe så går man under. Men så fick han en sorgsen blick och sa: Trots krig och elände så var det bättre förr. Förr brydde man sig om varandra, man hjälpte en okänd i nöd. Idag ser vi inte ens våra nära och kära. Allt är så ytligt. Och han har ju rätt. Vi har gått förlorade i vår iver att bli så extremt liberala och komsmetikaberoende. Det kommer inte att bli en trevlig värld att leva i om vi inte slutar upp att vara så ytliga. Slutar vi inte upp med att ”lära” våra söner att det är okej att behandla tjejer som om att tjejer saknar värde så är dom illa ute. Och börjar vi inte lära våra döttrar att det är okej att inte ha som första prioritering att vara nån form av tillgänglig lättfotad sak som bara ska tiga och vara glad för att inte bli utanför dom tuffa och coolas gäng så får dom stora problem. Vi måste lära oss alla att det är insidan som räknas. Det är där vi ska leta när vi söker efter människor som har något att ge oss. För alla har väl märkt att dom aldrig blir nöjda oavsett hur många skönhetsingrepp dom gör, eller oavsett hur många par med värsta märkesjeansen det hänger i garderoben. För tillfredsställelse och harmoni uppnår vi inte med dom ideal och krav vi lever efter i dagens moderna samhälle. Visst är det kul för en stund..men inte i längden.

    -------------------------------------------

    ReplyDelete
  6. fortsättning på förra...


    Nu kanske du tycker jag spårade helt från ämnet, men det hör ihop anser jag. För så länge som vi inte fattar att lite mer moral och enkelhet i livet ger mer, så kommer heller aldrig kvinnor att kunna få komma fram så som vi bör kunna göra. Vi har våra händer bakbundna för att vi till mångt och mycket binder dom själva. Sen är det även en liten sak till, vi tjejer är ju lite annorlunda funtade än killar. Vi agerar på helt annat sätt, vi fungerar inte så bra ihop med andra kvinnor i vissa sammanhang och vi faller ofta på den där medfödda egenskapen som har med känslor att göra. Jag tror inte att allt handlar om hur samhället är uppbyggt, det finns även vissa genetiska bitar som försvårar för oss. Eller för ”oss” ska jag inte säga, för jag är tyvärr mer lik en kille än en typisk tjej. Och jag märker ju ofta hur jag blir behandlad, man har såna förutfattade meningar om hur jag är bara för att jag är tjej. Det som stör mig mest är denna misstro till vår kapacitet. Vi förväntas att vara små söta saker som inte har mycket att tillföra. Vi är mest sugna på att skvallra och gömma oss bakom ryggen på en man när det krisar. Sånt stör mig otroligt mycket. För många tjejer/kvinnor med mig har mer ballar än vad många män nånsin kommer att få.

    Nu blev detta osammanhängande och inte så ingående som man skulle kunna skriva, men förhoppningsvis fick jag fram nåt vettigt. Det jag vill peka på är att det finns fler faktorer än bara en att kvinnor har så svårt att få komma fram och ta plats.


    Var tvungen att dela upp kommentaren eftersom jag överskred antalet tecken :)

    ReplyDelete
  7. Det kan neutralisera kraven mellan könen. Istället för att alla tjejer förväntas förbättra sig själva på ett visst sätt och alla killar förväntar sig det, så kommer bara vissa killar och vissa tjejer sätta sådana höga krav på sig själv och andra. Lika barn leka bäst.

    Dessutom är ju detta något som inte förändras på direkten. Överdriver en generation, så kanske nästa förändrar sig lite. Det här med internet/reality shows etc har ju inte hållit på så fruktansvärt länge, dessutom tycker jag inte det är så farligt i Sverige vad jag märkt. Det är väl ändå inte så fruktansvärt många som lägger sig under kniven här? Jämfört med tex Kalifornien?
    Det mesta nya blir ofta överdrivet.

    Sen vet ju inte jag om jag kan argumentera så här :) om jag har rätt eller om det bara är spamm.

    ReplyDelete
  8. Jag tror ju tyvärr att det är så att synsätten och behoven människan skapar inte alls kommer att bara stanna av och återgå. Då skulle det ha stannat för längesen. Vi kräver hela tiden mer, av oss själva och av andra.

    Anonym har rätt i att än är vi långt från hysterin som råder i tex USA.Men vänta bara..

    Så..nu ska din blogg bli lite Milla-fri ett tag haha

    ReplyDelete
  9. "Istället borde vi ägna oss åt att arbeta ännu hårdare för att höja jämställdsnivån, jobba på att lära tjejer och kvinnor att våga tro på sig själva. Arbeta för att se till att vi ska kunna välja om vi vill vara bull-mammor och vara hemma med våra dyrbaraste tillgångar eller göra karriär. Eller varför inte både och?"

    Och detta ÄR feminism. Om någon säger något annat så beror det på att dom har kidnappat ordet och gjort det till ett slagträ för sin egen agenda.

    ReplyDelete
  10. Jooo..Nog vet jag det. Men du säger det ofta, ordet är kidnappat och förstört. Därför kommer jag aldrig att kalla mig feminist. För feminismen idag vill att vi ska hata män och vända på steken. Män ska kräla i leran under våra fötter och ta emot tusentals år av hat..

    ReplyDelete
  11. Milla, jag tycker att det där med att kräla i leran under era fötter är väldigt överdrivet. Jag håller inte med flertalet feminster i allt. Jag tror bland annat på genetiska skillnader mellan könen. Men jag känner inte att jag behöver kräla i leran bara för att Gudrun Schyman talar om gubbhyllor och könsmaktsordning. Jag känner mig inte ens träffad. Däremot så finns det ju en politisk lutning åt vänster i feminismen, eller rättade sagt en lutning åt PK-humanism som passar mig väldigt illa. Men så finns det hårdslående feminister som vägrar ta på sig offerrollen och istället visar sig starka.
    Jag läser mycket svenska serier, och där dominerar kvinnorna just nu: Liv Strömqvist, Nina Hemmingsson, Sara Hansson, Sara Granér, Loka Kanarp osv. Det är oftast elakt mot maktmän och samtidigt jävligt bra. Jag räds det inte, jag välkomnar det.

    ReplyDelete
  12. Nja, där håller jag inte med dig, För idag handlar det väldigt mycket om att "ge igen". Och varför tror du att jag som tjej har svårt att sälla mig till den skara av feminister som idag får utrymme att andas högst? Jag har även otroligt svårt för detta med den sk genuspedagogik dom för. Jag kommer aldrig att sluta hylla dom skillnader som finns mellan könen. ag kommer aldrig uppfostra mina söner till att vara något annat än pojkar. Det SKA vara skillnad mellan könen eftersom vi är helt olika.

    Till skillnad från personer som tex dig, så saknas idag den där logiska balansen i frågan. Det är väldigt mycket svart eller vitt tyvärr.

    ReplyDelete