Kvinnor tecknar serier - lång ifrån inrutat

Jag var och såg utställningen ”Kvinnor tecknar serier - lång ifrån inrutat” på Haninge konsthall i helgen. Det är en liten men trevlig utställning där tolv serietecknare ställer ut sina verk. Som läsare av Hjälp! (som nu tyvärr gått i graven) och Galago så känner jag igen dom flesta tecknarna sedan tidigare.
Det var dock väldigt blandad kvalitet bland dom utställda verken. Det finns fortfarande ett mått av ”kul att du kör” när det gäller svenska kvinnliga serietecknare. Det är underlig och fullständigt onödigt med tanke på att kvinnor precis som inom musiken dominerar seriemediet så hårt just nu.
Liv Stömquist gör fantastiska politiska serier med hårt feministiskt bett. Loka Kanarp gör sval diskbänksrealism med drömska sekvenser resulterade av lustgas. Eva Björkstrand ritar STORA serier om underliga hundar som tycks sväva fram i tomma intet. Bäst på utställningen tycker jag att Sara Granér är.
Sedan den där dagen då jag fick hennes brev i brevlådan där hon skrev att Donationsverket skulle hämta min kuk har hon varit min favorit. Hon och Nina Hemmingsson är lite lika i sina stilar. Jag gillar att dom är grova i munnen som brunetten i gay teens, det är skönt.