En uppblåst Jan Guillou presenterar en lögn och skrattar förnöjsamt

Jag tror jag dör av skratt. När Jan ska känna åt vilket håll vindarna blåser så slickar han på pekfingret, men istället för att hålla upp fingret mot vinden så låter han fingret glida in i rövhålet. Lyssna noga på vad Janne säger i detta klipp. Lyssna hur han inte för ett ögonblick skäms. Han tycker alltså att vi har haft en ÖPPEN debatt i Sverige om invandringspolitik, rasism osv. Det är så man blir mörkrädd.
Janne jobbar ju, som jag skrev i en tidigare post, med ett reportage om Sverigedemokraterna som ska publiceras i Aftonbladet. Han hade fått en fråga av Sveriges radio hur arbetet med reportaget fortskred, och Janne hade deklarerat att det var värre än vad han hade trott: Sverigedemokraterna hade visat sig vara gamla Socialdemokrater, "vanligt folk" om man så vill.
Detta tyckte Janne var skrämmande.
Själv tycker jag att Janne mer och mer börjar likna nazisten Manfred Wunderbaum i filmen Yrrol. Manfred klagade på att det kommit en massa Österrikare till Sverige. Herr Wunderbaum tyckte att det var skrämmande att man inte kunde se skillnad på svenskar och invandrare längre.
Janne upplever samma problem, hur ska han kunna se fascisten, om fascisten på alla sätt ser ut och beter sig som en gråsosse?