Wow, jag börjar fatta vad bloggandet går ut på!

Igår fick jag typ 180 läsare på bloggen, helt enormt mycket med tanke på att jag legat på runt 5-6 stycken per dag tidigare.
Det här är en väldigt ny blogg och jag kände inte till makten med Bloggportalen, Twingly osv innan. Jag hade i min enfald trott att intresset för en viss blogg spreds genom "word of mouth": att folk länkade till bloggar som dom själv gillade för att sprida gospeln. Nu förstår jag att den tron var väldigt naiv. Det dom flesta vinner läsare på är att helt sonika länka till så många Aftonbladet-artiklar som det är möjligt. Det var ju också därför som jag fick så många läsare igår. Jag skrev om Gömda Mia och länkades från SvD. Läsarna strömmade in, i en för min bloggs mått mätt, hysteriskt takt.
Men det är faan inget att skryta med. Jag vill att min blogg ska vinna läsare på egna meriter.
Å ena sidan kan jag nå typ 50 personer per dag genom att skriva bra och intressant, Å andra sidan så kan jag så småningom nå runt 1000 personer per dag om jag lägger till lite sell out tricks.
Jag tror jag väljer en mellanväg där, det finns för mycket punkideal i mig för att gå hela vägen upp på klapptrappan: Jag kan inte förmå mig själv att skriva intetsägande inlägg om Zelmerlövs frissa.

För övrigt har bloggandet resulterat i att jag SJÄLV har börjat läsa bloggar, det är oftast inte någon trevlig bekantskap. Banala one-liners blandas med "Dagens outfit" och inlägg om stadens godaste Orange mocha latte frappuccino.

För att travestera Pst/Q :

Hade bloggare inte glappat hade jag inte behövt nämna nått.
Hade dom talat sanning direkt hade dom inte behövt ändra nått.
Och hade ni kunnat skriva rätt hade ni inte behövt skämmas nått.
Hade dom inte varit hjärndöda hade jag inte behövt skända nått.
Om ni bara hade hållit käften hade det inte behövt hända nått.
Men då hade ni förstås aldrig blivit kända dock.