Svenskar som tror att dom är exotiska negrer

Jag ogillar ordet neger, jag använder det sällan själv, men till titeln på denna text var jag tvungen att använda ordet eftersom att dom jag skriver om i denna text gärna sätter det epitet på sig själva.
Det finns nämligen en del människor i det här landet som på alla sätt och vis ÄR svenskar (om än invandrade) men som hela tiden hävdar att dom inte tillhör vår gemenskap.
Det är ett självpåtaget utanförskap som används för att framställa sig som mer exotisk och annorlunda än vad man egentligen är.
Ta den gamla punklegenden Michael Alonzo som exempel. Han har spelat i punkband som KSMB och Stockholms negrer. Jag ifrågasätter djupt att någon, förutom han själv och ett fåtal boneheads, någonsin har sett honom som något annat än svensk.
Visst har han setts som en outcast i samhället, men det beror ju på att han var punkare. Hans svenska är fläckfri, och han ser ut som vilken annan svensk som helst.
Det räcker inte med att han skriker att han ska våldta svenska flickor i sina låtar för att svennigheten ska kunna tvättas bort. Jag vet att Michael vill att vi ska tycka att han är en neger, men jag är ledsen Michael, negrer spelar inte punk, och dom skriver definitivt inte texter om att dom blivit slagna av sina före detta fruar.
Jonas Mohammed Omar är ett annat exempel. Han och Andreas Malm är exakt samma personlighetstyp. Man verkligen hör hur dom anstränger sig att framställa sig själva som araber med stora terroristskägg, men den svenska uppväxten lyser igenom även om deras arabiska uttal av muslimska terroristgrupper är fläckfritt.
Sedan har vi Gringo-gänget. Det verkligen skär sig när dom krystat pressar in ord som guss, len och blatte i sina texter. Brrr…
Ett sista exempel är den gamla semikändisen och Folkpartisten, Mikael Trolin. Av någon anledning så envisas han med att se sig själv som svart afrikan trots att han är lika lite svart som Barack Obama eller Tiger Woods. Kom in i matchen nu Micke, du blir inte afrikan bara för att du har titeln ”Negerprins” i din pappas hemby. Vi ser dig inte som mindre svensk bara för att du klär dig i en lustig hatt. Svennigheten sitter i oavsett.
Det jag vill säga är att svenskheten kan rymma väldigt många nyanser.
Svenskheten kan även rymma folk som anser sig vara MOT svenskheten. Men oavsett hur mycket man än hatar Sverige så kan man inte komma undan sin egen spegelbild.
I alla dom här fallen så rör det sig om svenskar: lika svenska som Titiyo och Cornelis Vreeswijk. Lika svenska som den där turken i tobaksaffären som snackar på släpig stockholmska. Lika svennig som Laleh på en Kulturhusspelning.