Inglourious Basterds

Jag såg Inglourious Basterds i helgen. En fantastisk film. Den förtjänar verkligen sitt goda rykte.
Bäst av alla i filmen är nazisten Hans Landa (spelad av Christoph Waltz). Han lyckas med bedriften att vara cyniskt beräknande och iskall på inte mindre än fyra olika språk (Tyska, Franska, Italienska och Engelska): Alla vilka han tycks behärska till fullo.
Jag såg en intervju där Christoph benämnde rollen som en dom bästa som skrivits dom senaste 100 åren, både när det gäller film och teater.
Jag är beredd att hålla med honom, men framförallt så är det Christoph själv som drar det tunga lasset. Ingen annan skådis skulle kunna spela rollen lika genuint levande. Han är nästan som ett barn när han når sina slutsatser. Det finns en upptäckarglädje inom honom som är enorm.
Det plirar i hans ögon när han vänder en gemytlig stämning till ett test i psykisk terror.
Han vet redan i förväg hur allt ligger till, men han vill se reaktionerna. Han vill ha reaktioner att reagera till.

För Hans Landa är livet ett schackspel, han visar gärna sin kung för att sedan krossa dig med Drottningen.