Vänstern tvingas välja, och kommer välja rätt!

Ibland tvingas man göra val som får konsekvenser, val som visar ens rätta färger.
Den svenska vänstern (i bemärkelsen allt som är vänster om Socialdemokratin) skulle såklart påstå att dom INTE står splittrade i den här frågan, men engagemanget i Irans frihetskamp har tvingat fram ett ställningstagande mot Mahmoud Ahmadinejad som inte fanns tidigare, och som innebär ett ganska stort mått av åsiktsrevidering.
Iranfrågan sätter den Iranska regimens stöd till Hizbollah och Hamas på agendan.

Det skulle ha varit problemfritt för vänstern om det inte vore för att man dom senaste åren har protesterat TILLSAMMANS med Islamister som visat starkt stöd till just dessa grupperingar. Protesterna mot Davis cup-matchen i Malmö är väl det mest kända exemplet: Vänsterfolk som går jämte skäggiga machoislamister som inte delar NÅGON av vänsterns ideal.

Även om man tar den grövsta avarten av den svenska vänstern (SD-bashande AFA-iter) så har jag svårt att se att se kopplingen till en judehatande, kvinnoförtryckande, Hamassympatisör. Dom har liksom INGENTING gemensamt.

Vänstern har helt enkelt blundat för vad Hamas och Hizbollah verkligen står för.
När frågan om terrorism har dykt upp så har man svarat ”Hamas och Hizbollah är valda i demokratiskt val, dom är legitima partier och frihetskämpar”.
Och det är ju just i hatet mot USA och Israel som man kunnat förenas.

Men nu har alltså problematiken för första gången ställts på sin spets (och den kommer att ställas på sin spets fler gånger).
Igår, när Jonas Mohamed Omar och hans arabpolare (plus fem-tio nazzar) hade foliehattsmöte på Sergelstorg så skrek Iranier (i övervägande majoritet naturligtvis) tillsammans med vänsterfolk, SD-anhängare, judar och liberaler i enad röst (nåväl, Allah Akbar-körerna var dom sistnämnda grupperingarna inte så heta på).

Jag tror faktiskt att vänstern är på väg att släppa sargen och komma in i matchen i den här frågan. Det dröjer nog inte länge innan Hamas och Hizbollah börjar benämnas som ”en desperat konsekvens av imperialistik politik och förtryck” snarare än ”legitima frihetskämpar” som dom hittills har fått titulera sig med.

USA och Israel kan fortsatt få spela rollen som ”djävulen”.
Det gör mig inte ett smack.
Huvudsaken är att vi kan enas om att totalitarism och terrorism mot den egna befolkningen inte är rätt sätt att nå några mål.